lördag 20 augusti 2011


Min förra säsong var ett genombrott för mig! En 13e plats på VM klingar kanske inte lika högt i allas öron men jag utvecklades enormt mycket under hela säsongen. Det hela slutade dock lite snabbare än jag väntat mig, jag fick nämligen min andra hjärnskakning inom loppet av en månad mellan tävlingarna på VM vilket gjorde att jag fick avbryta både träning och tävling.
Jag köpte läget, åkte hem och ställde in siktet på nästa tävling som var hela tre veckor bort. På tre veckor hinner man vila ganska mycket, var tanken som slog mig. Men tävlingarna närmade sig och huvudvärken och yrseln bestod. Jag fick avstå från all typ utav fysisk aktivitet och kolla på TV, träna och läsa var bara att glömma. Jag jobbade lite under tiden även om jag kanske inte hade fullt medtycke från läkare men utan jobbet hade jag inte varit mig själv idag.
Fyra månader av distinkt tak-kollande och radiolyssning flöt förbi och jag beslutade mig för att Stockholm och familjen kanske skulle göra mig gott efter att ha tjurat i Åre under bästa tiden på säsongen. 


Väl nere i Stockholm tröttnade jag tillslut! Jag tyckte att jag hade haft tålamod nog och skött mig alldeles för bra för att jag fortfarande skulle ha lika mycket huvudvärk som fyra månader tidigare. Jag bestämde mig för att ta till vilka metoder som helst och vände mig till en naprapat, av en ren slump, som var en vän till familjen. Reaktionen från honom blev:
-          Nej, du har ingen hjärnskakning, det här sitter i nacken! Jag ger det fem behandlingar!
För att göra en lång historia kort, en dag efter min första behandling var min fem månader långa huvudvärk som bortblåst. Sedan den andra behandlingen har jag inte fått tillbaka huvudvärken ens i närheten av lika starkt som tidigare. 

Jag kunde börja träna vilket var den största friheten i mitt liv just då. Min första ”jogg” runda, om man nu kan kallade det, gjorde mig nästan gråtfärdig för att jag längtat så efter att få röra på mig. Men än var det inte över, vägen tillbaka har varit hård, jobbig och sviktande men idag är jag i alla fall på rätt spår, jag är ju i AUSTRALIEN!
Första dagen är nu gjord och vi har mest bara kollat läget på berget! Dethär blir fett!

See ya!!
Marta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar