Igår såg jag den prisbelönta och omtyckta svenska filmen "Apflickorna". Filmen handlar om två tonårstjejer som båda fightas för att komma med i ett voltigelag och tävla och lär känna varandra på nära håll. Det är ”en modern västern om sex, makt och djur" för att citera deras skaparnas egna ord. Samtidigt får man även följa "Emmas" lillasyster på 8 år kom kämpar med att förstå kärlek och sexualitet.
Filmen fullkomligt hyllas av alla filmkritiker runt om i Sverige och världen och alla pratar om vilket mästerverk det är.
Missade jag något? Nog för att jag gillar mycket konstiga, långsamma och eftertänksamma filmer men här någonstans drar jag min gräns. Fotot och scenerna i sig tyckte jag var grymt snygga men dedär kraftiga känslorna och budskapen som alla kritiker pratar om kände jag inte alls.
En scen utspelar sig på stranden då "Emma" och "Cassandra" sitter på kvällen vid en brasa tillsammans med två unga killar som uppenbarligen är sugna på lite småtjejer. "Cassandra" kastar en levande liten krabba på en utav killarna, varav han blir dunder sur och drar därifrån på egen hand. Tycker du att det låter konstigt? Det var det! Och så höll hela filmen på. Lite pinsamma, stela och konstiga dialoger blandat med oprovocerade utbrott och oberörda uttryck.
Konstigt nog kan jag typ rekommendera att se den, något konstigare kommer ni antagligen inte uppleva igen på ett tag!
Martina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar